Samhället hjälper pojkar leka vidare

Jag har tre barn. Två pojkar och en flicka.
Som förälder och intresserad av jämställdhetsfrågor slår det mig gång efter annan hur olika de är som individer, men också utifrån kön. Som mamma gör jag säkert en hel del ”fel” i hur jag behandlar dem och försöker uppfostra dem till jämställda individer, men det är mitt problem och jag försöker så gott jag kan, inte minst enligt devisen ”barn gör som du gör”.

Men som politiker börjar jag få rejält dåligt samvete. Jag har börjat fundera över hur vi i kommunen använder våra resurser fördelade mellan könen. Jag sitter på möten och lyssnar på kollegor, tjänstemän, föräldrar och ungdomar. Det handlar nästan alltid om pojkar och deras situation. Det är pojkar som bidrar till de flesta situationerna av oro som vi har i vår kommun bland ungdomar, de som kräver fler resurser, de vars röst hörs klarast och starkast. Helst skall vi ha fritidsgårdar för de äldre än 16, gärna till de som är över 20 år.

Givetvis måste vi göra allt vi kan för att stävja denna oro, göra allt för att finna en långsiktig lösning på de problem vi har. Men är det säkert att vi alltid gör rätt? Skall vi verkligen ha fritidsgårdar för unga män (ty det är pojkar som dominerar på fritidsgårdarna)?
Skall vi med samhällets resurser bidra till att de kan leka lite längre eller kan vi göra något annat? Som politiker måste vi alla ta oss en rejäl funderare över hur vi skall hantera denna situation.

Flickorna har också problem. Enligt vår senaste folkhälsorapport mår många dåligt med självmordsförsök och tonårsaborter. Insatser som borde göras här talas det alldeles för lite om, hörs det alldeles för lite röster kring.

Jag undrar vad resultatet skulle bli om vi tog fram ekonomiska fakta om hur resursfördelningen mellan pojkar och flickor såg ut fördelat på insatser av olika slag, allt från specialinsatser för att hantera oro till idrott, kultur och fritid.
Jag gissar att en och annan av oss politiker skulle sätta morgonkaffet i halsen av dessa siffror.

Detta blir det första jag tar tag i som ordförande i demokratiberedningen i år.



Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberlarena
Kommunordförande, Kungälvs kommun

Polisen rycker på axlarna åt smålangare

Främst som mamma, men också som politiker och engagerad mot för tidig alkoholdebut för unga känns det som ett stort personligt nederlag när min 16-åring i somras valde att för första gången prova alkohol.

Vi har alla vuxna individer att stort ansvar att skydda våra unga från alkohol så länge det bara går. Att enbart ställa krav på samhället fungerar inte. Men ni som jag vet att det finns flera vuxna som inte tar sitt ansvar, som väljer att förse tonåringar med droger och alkohol.

Samhället kan aldrig välja bort sitt ansvar, polisen kan aldrig strunta i att följa lagen hur oansenlig mängd alkohol det än rör sig om. Ty oansenligt i samhällets ögon är inte oansenligt för en tonåring när alkoholen konsumerats och den ofta kalla verkligheten kryper fram i dess spår.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.280904-polisen-rycker-pa-axlarna-at-smalangarna