Efter gårdagens val har Alliansen i Kungälv inte egen majoritet, trots framgångar för Folkpartiet och Moderaterna. Centern och Kristdemokraterna backar. Det nya Utvecklingspartiet in i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna backar kraftigt.
Alliansen har en möjlighet att styra i minoritet, men det är inget stabilt läge för vår kommun.
Valnattsresultatet för kommunen kan du se här:
www.val.se/val/val2010/valnatt/K/kommun/14/82/index.html
Är således både glad och ledsen denna morgon. Sverigedemokraterna in i riksdagen och de tar tre mandat i Kungälvs kommunfullmäktige. Denna gång har de dessutom personer som sagt att de tänker sätta sig på stolarna. Den stol de haft innan har varit tom.
Nu blir det förhandlingar, dock inte med SD, och ingen av oss vet vilken position vi kommer att ha.
Men en sak är säker, FP i Kungälv kommer att sätta sin prägel på politiken de kommande fyra åren!
Stort tack till alla er som röstat på oss! Ni vet att ni är välkomna att kontakta oss när ni vill!
Elisabeth Mattsson
Som alltid Folkpartiet Liberalerna
Än så länge Kommunfullmäktiges ordförande
måndag 20 september 2010
lördag 18 september 2010
Rösta på Folkpartiet i Kungälv, vi står för stabilitet och ansvarsfull politik!
Vår kommun står inför ett vägval och en gigantisk utmaning.
Ett vägval i den mening att det är dags att bryta vår kommuns ständiga skiftande majoriteter. Den majoritet, den Allians, som suttit de senaste fyra åren har fått mer utfört med handfast och utvecklingsvänlig politik, än vad någon tidigare majoritet fått de senaste tre mandatperioderna innan oss. Det beror dels på ett generationsskifte vad gäller politiker. Då talar jag inte enbart om ålder utan om nya politiker som engagerat sig tillsammans med de som har mer erfarenhet.
Bl.a har vi byggt ut barnomsorgen mer än någonsin, med flera såväl kommunala som privata alternativ för att klara den utökade efterfrågan som vi har klarat i vår kommun till skillnad från många grannkommuner. Vi har påbörjat utbyggnaden av VA i kustzon, ett måste för att vi skall klara av att växa och för våra boende ute i kustområdet. Flera nya boendeområden och industriområden har växt fram som bidragit till att fler skattebetalare och företag etablerats, vilket är grunden för att vi skall klara vår välfärd. Kungälvs kommun och Alliansen har klarat fyra år mycket väl, trots global lågkonjunktur!
Men ni skall inte rösta på vad vi har gjort utan på vad vi kommer att göra och hur bra ni tror att vi klarar av den utmaning som det innebär att vara en växande kommun.
Vi måste växa för att må bra! Vi måste samtidigt behålla vår lantliga identitet för att människor fortsatt skall vilja flytta hit. Dessutom, och det är det viktigaste av allt, måste vi samtidigt ta ansvar för de generationer som kommer efter oss. Vi skall, när vi lämnar över vår kommun till framtidens befolkning, lämna över den välskött och välmående, både vad gäller ekonomi, miljö, skola, omsorg för såväl barn som äldre och infrastruktur.
Folkpartiet är ett parti som tar detta ansvar!
Vi kommer att se till att vi har en barnomsorg och en skola med betyget MVG i landet!
Det får vi främst genom att se till att vår personal inom barnomsorg och skola håller högsta kvalitet. Välutbildad personal som mår bra ger barn som blir sedda och får goda kunskaper. Personaltäthet inom Kungälvs barnomsorg och skolor är bra, den skall vi behålla!
Vi verkar för tillväxt i alla kommundelar med respekt för vår lantliga identitet! Alla skall ha tillgång till våra skogar och vår kust.
Utbyggnaden av cykelbanor skall påskyndas!
Vi verkar för att det skall finnas flera boendeformer, hyresrätter, bostadsrätter men också villatomter för att bygga sitt egna hus. Alla boendetomter skall inte säljas till byggjättar.
Vi verkar för att våra äldre skall känna sig trygga och inte riskerar att bli delade på när de inte klarar sig själva på ålderns höst. Har man levt ihop i större delen av sitt liv skall man få göra det.
Vi verkar för tidiga insatser mot social oro, vi pratar inte bara om det. Genom att göra analyser och punktinsatser där de behövs, hindrar vi att barn ungdomar
som finns i riskzonen, hamnar i utanförskap och kriminalitet.
Vi är ett parti som har starkt ledarskap och är väl sammansvetsade!
Vi lyssnar till väljare hela mandatperioden och inte bara två veckor innan ett val.
Så valet är ditt och välj Folkpartiet, vi kan, vill och kommer att ta ansvar för vår kommun!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Ett vägval i den mening att det är dags att bryta vår kommuns ständiga skiftande majoriteter. Den majoritet, den Allians, som suttit de senaste fyra åren har fått mer utfört med handfast och utvecklingsvänlig politik, än vad någon tidigare majoritet fått de senaste tre mandatperioderna innan oss. Det beror dels på ett generationsskifte vad gäller politiker. Då talar jag inte enbart om ålder utan om nya politiker som engagerat sig tillsammans med de som har mer erfarenhet.
Bl.a har vi byggt ut barnomsorgen mer än någonsin, med flera såväl kommunala som privata alternativ för att klara den utökade efterfrågan som vi har klarat i vår kommun till skillnad från många grannkommuner. Vi har påbörjat utbyggnaden av VA i kustzon, ett måste för att vi skall klara av att växa och för våra boende ute i kustområdet. Flera nya boendeområden och industriområden har växt fram som bidragit till att fler skattebetalare och företag etablerats, vilket är grunden för att vi skall klara vår välfärd. Kungälvs kommun och Alliansen har klarat fyra år mycket väl, trots global lågkonjunktur!
Men ni skall inte rösta på vad vi har gjort utan på vad vi kommer att göra och hur bra ni tror att vi klarar av den utmaning som det innebär att vara en växande kommun.
Vi måste växa för att må bra! Vi måste samtidigt behålla vår lantliga identitet för att människor fortsatt skall vilja flytta hit. Dessutom, och det är det viktigaste av allt, måste vi samtidigt ta ansvar för de generationer som kommer efter oss. Vi skall, när vi lämnar över vår kommun till framtidens befolkning, lämna över den välskött och välmående, både vad gäller ekonomi, miljö, skola, omsorg för såväl barn som äldre och infrastruktur.
Folkpartiet är ett parti som tar detta ansvar!
Vi kommer att se till att vi har en barnomsorg och en skola med betyget MVG i landet!
Det får vi främst genom att se till att vår personal inom barnomsorg och skola håller högsta kvalitet. Välutbildad personal som mår bra ger barn som blir sedda och får goda kunskaper. Personaltäthet inom Kungälvs barnomsorg och skolor är bra, den skall vi behålla!
Vi verkar för tillväxt i alla kommundelar med respekt för vår lantliga identitet! Alla skall ha tillgång till våra skogar och vår kust.
Utbyggnaden av cykelbanor skall påskyndas!
Vi verkar för att det skall finnas flera boendeformer, hyresrätter, bostadsrätter men också villatomter för att bygga sitt egna hus. Alla boendetomter skall inte säljas till byggjättar.
Vi verkar för att våra äldre skall känna sig trygga och inte riskerar att bli delade på när de inte klarar sig själva på ålderns höst. Har man levt ihop i större delen av sitt liv skall man få göra det.
Vi verkar för tidiga insatser mot social oro, vi pratar inte bara om det. Genom att göra analyser och punktinsatser där de behövs, hindrar vi att barn ungdomar
som finns i riskzonen, hamnar i utanförskap och kriminalitet.
Vi är ett parti som har starkt ledarskap och är väl sammansvetsade!
Vi lyssnar till väljare hela mandatperioden och inte bara två veckor innan ett val.
Så valet är ditt och välj Folkpartiet, vi kan, vill och kommer att ta ansvar för vår kommun!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
fredag 10 september 2010
Kvalitet framför kvantitet i skolan!
Skolverket redovisar att 14000 elever i Sverige inte klarar antagningskraven till gymnasiet. Det motsvarar 12 % av det totala antalet eleverna i 9:an. Detta faktum är en av våra största utmaningar och det finns inga enkla lösningar – bara förenklad politisk retorik.
Skolverket påvisar att segregation, ökade kunskapskrav från lärarnas sida och utökade möjligheter för elever att läsa ikapp efter betygsättningen är orsaker till detta dramatiska resultat. Det är viktigt att notera att de inte nämner lärartätheten, för den är nämligen inget problem. Lättsinniga slogans som ”fler vuxna i skolan” har tillåtits att förytliga diskussionen i åratal. Faktum är att vi har en av världens högsta lärartätheter. Men ger vi lärarna de förutsättningar som krävs för att vi skall kunna ta tillvara denna höga täthet?
Samtidigt som vi utbildat lärare i en takt som aldrig förr de senaste tio åren har det inte funnits tillgång till adekvat fortbildning och de medel som satsats på kompetensutveckling har varit minimala. Dessutom används en stor del av kompetensutvecklingstiden i praktiken åt att låta lärare vikariera åt varandra och övertiden kompas ut under den tid som egentligen är avsedd för fortbildning. Slaget om skolan kommer inte att handla om hur många fler lärare vi anställer utan hur vi utvecklar och vårdar de lärare som finns i skolan och de som är på väg in.
Jag tror att var och en av oss kan förstå betydelsen en engagerad och motiverad lärare. Detta engagemang kommer av en bra grundutbildning och kontinuerlig och behovsanpassad kompetensutveckling. Om man väljer att ”öka antalet vuxna i skolan” i stället för att vinnlägga sig om att skapa en skola med de bästa lärarna kommer man fortsätta att se ett skolsystem i utförsbacke. Socialdemokraterna har drivit sin ideologiska lekstuga, helt befriad från vetenskapliga analyser, och det vill de fortsätta med.
Folkpartiet Liberalerna har påbörjat en omställning och vi begär mandat för att få lov att fortsätta. Nästa stora steg är att återföra skolan till staten, av den enkla anledningen att kunna garantera en likvärdig skola över hela landet och att ge lärarna en kompetensutveckling värd namnet för en akademisk yrkesgrupp som borde vara i kunskapssamhällets framkant i stället för ”vuxna i skolan”.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Skolverket påvisar att segregation, ökade kunskapskrav från lärarnas sida och utökade möjligheter för elever att läsa ikapp efter betygsättningen är orsaker till detta dramatiska resultat. Det är viktigt att notera att de inte nämner lärartätheten, för den är nämligen inget problem. Lättsinniga slogans som ”fler vuxna i skolan” har tillåtits att förytliga diskussionen i åratal. Faktum är att vi har en av världens högsta lärartätheter. Men ger vi lärarna de förutsättningar som krävs för att vi skall kunna ta tillvara denna höga täthet?
Samtidigt som vi utbildat lärare i en takt som aldrig förr de senaste tio åren har det inte funnits tillgång till adekvat fortbildning och de medel som satsats på kompetensutveckling har varit minimala. Dessutom används en stor del av kompetensutvecklingstiden i praktiken åt att låta lärare vikariera åt varandra och övertiden kompas ut under den tid som egentligen är avsedd för fortbildning. Slaget om skolan kommer inte att handla om hur många fler lärare vi anställer utan hur vi utvecklar och vårdar de lärare som finns i skolan och de som är på väg in.
Jag tror att var och en av oss kan förstå betydelsen en engagerad och motiverad lärare. Detta engagemang kommer av en bra grundutbildning och kontinuerlig och behovsanpassad kompetensutveckling. Om man väljer att ”öka antalet vuxna i skolan” i stället för att vinnlägga sig om att skapa en skola med de bästa lärarna kommer man fortsätta att se ett skolsystem i utförsbacke. Socialdemokraterna har drivit sin ideologiska lekstuga, helt befriad från vetenskapliga analyser, och det vill de fortsätta med.
Folkpartiet Liberalerna har påbörjat en omställning och vi begär mandat för att få lov att fortsätta. Nästa stora steg är att återföra skolan till staten, av den enkla anledningen att kunna garantera en likvärdig skola över hela landet och att ge lärarna en kompetensutveckling värd namnet för en akademisk yrkesgrupp som borde vara i kunskapssamhällets framkant i stället för ”vuxna i skolan”.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
tisdag 7 september 2010
Ingen legalisering av cannabis här inte!!
Man får mycket frågor nu. Väldigt, väldigt mycket frågor.
Den senaste från person som tänker rösta på lämplig riksdagskandidat som arbetar för legalisering av cannabis. Av högst personliga skäl avskyr jag cannabis, hasch och så länge jag lever kommer jag att verka för att det eländet ALDRIG legaliseras.
Nedan fråga och svar.
"Hejsan,
Letar efter någon liberal politiker att lägga min röst på i Partille. Hade tänkt rösta på XX som ju har en liberal drogpolitik, men tyvärr gick det inte eftersom XX hör till Göteborg. Fick ditt namn från henne, och hon sa att du var en förnuftig person :)!
Undrar lite var du står i drogpolitiken? Jag anser att en avkriminalisering, men även legalisering (inte av alla droger, men av cannabis) skulle vara till allas fördel.. Av många skäl som det kanske inte finns någon anledning att gå in på just nu... Men, jag är redo att rösta på någon lämplig politiker oavsett sida (är egentligen lagd åt vänster faktiskt) i riksdagen som är för en förändring inom det området.
Sooo, var står du?
MVH /XX"
"Hej XX
Tack för ditt mail och din fråga.
Jag skall svara väldigt rakt på sak. Det finns inte en chans att jag någonsin i mitt liv kommer att verka för en legalisering av cannabis och jag kan garantera att jag har minst lika goda skäl till det som att du tycker att det bör bli lagligt.
Vänliga hälsningar
Elisabeth Mattsson (FP)
KF-ordförande
Kungälvs kommun
0303-23 96 67
0709-18 00 85
www.elisabethmattsson.se
Den senaste från person som tänker rösta på lämplig riksdagskandidat som arbetar för legalisering av cannabis. Av högst personliga skäl avskyr jag cannabis, hasch och så länge jag lever kommer jag att verka för att det eländet ALDRIG legaliseras.
Nedan fråga och svar.
"Hejsan,
Letar efter någon liberal politiker att lägga min röst på i Partille. Hade tänkt rösta på XX som ju har en liberal drogpolitik, men tyvärr gick det inte eftersom XX hör till Göteborg. Fick ditt namn från henne, och hon sa att du var en förnuftig person :)!
Undrar lite var du står i drogpolitiken? Jag anser att en avkriminalisering, men även legalisering (inte av alla droger, men av cannabis) skulle vara till allas fördel.. Av många skäl som det kanske inte finns någon anledning att gå in på just nu... Men, jag är redo att rösta på någon lämplig politiker oavsett sida (är egentligen lagd åt vänster faktiskt) i riksdagen som är för en förändring inom det området.
Sooo, var står du?
MVH /XX"
"Hej XX
Tack för ditt mail och din fråga.
Jag skall svara väldigt rakt på sak. Det finns inte en chans att jag någonsin i mitt liv kommer att verka för en legalisering av cannabis och jag kan garantera att jag har minst lika goda skäl till det som att du tycker att det bör bli lagligt.
Vänliga hälsningar
Elisabeth Mattsson (FP)
KF-ordförande
Kungälvs kommun
0303-23 96 67
0709-18 00 85
www.elisabethmattsson.se
söndag 5 september 2010
För Kungälvs kommun
Hela vår kommun skall leva!
Kungälvs kommun är en av Västsveriges snabbast växande kommuner, många vill bo här, det är angenäma utmaningar att hantera. Vi behöver inflyttning för att må bra, samtidigt som vi skall bevara vår kommuns lantliga identitet. En kommun och ett samhälle som växer kräver långsiktigt hållbara lösningar för framtiden, vilket man som politiker måste ta ansvar för redan nu. Att påverka framtiden är att skapa goda och jämlika förutsättningar för våra barn och ungdomar, de skall vara trygga, få god utbildning och jobb.
I vår dynamiska, växande region skall företagen frodas och medborgare trivas och för detta krävs bl.a. bättre infrastruktur och mindre krångel att driva företag.
Utveckla alla kommundelar- alla bebodda områden i vår kommun skall frodas och villkoren förbättras, det gäller såväl bostäder, kollektivtrafik och cykelbanor som barn- äldreomsorg och skola.
Förverkliga husdrömmar- fler tomter till villor.
Bevara vår lantliga identitet- en kust och landområden som inbjuder till fantastiska naturupplevelser för alla, det skall vi bevara.
Ökat miljöansvar- fria kollektivresor för barn och ungdomar.
Tryggare samhälle- tidiga insatser, samarbete mellan hem, skola, socialtjänst och polis mot social oro hindrar barn att hamna i utanförskap och kriminalitet.
Lärlingsplatser- en chans för unga att få jobb, skaffa sig erfarenheter och kontakter.
Hållbar tillväxt- satsa på koldioxidfri energiproduktion och energieffektivisering.
Bygg ut kollektivtrafiken. Entreprenörskap i skolan och bättre villkor för företagare säkrar framtidens jobb.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kungälvs kommun är en av Västsveriges snabbast växande kommuner, många vill bo här, det är angenäma utmaningar att hantera. Vi behöver inflyttning för att må bra, samtidigt som vi skall bevara vår kommuns lantliga identitet. En kommun och ett samhälle som växer kräver långsiktigt hållbara lösningar för framtiden, vilket man som politiker måste ta ansvar för redan nu. Att påverka framtiden är att skapa goda och jämlika förutsättningar för våra barn och ungdomar, de skall vara trygga, få god utbildning och jobb.
I vår dynamiska, växande region skall företagen frodas och medborgare trivas och för detta krävs bl.a. bättre infrastruktur och mindre krångel att driva företag.
Utveckla alla kommundelar- alla bebodda områden i vår kommun skall frodas och villkoren förbättras, det gäller såväl bostäder, kollektivtrafik och cykelbanor som barn- äldreomsorg och skola.
Förverkliga husdrömmar- fler tomter till villor.
Bevara vår lantliga identitet- en kust och landområden som inbjuder till fantastiska naturupplevelser för alla, det skall vi bevara.
Ökat miljöansvar- fria kollektivresor för barn och ungdomar.
Tryggare samhälle- tidiga insatser, samarbete mellan hem, skola, socialtjänst och polis mot social oro hindrar barn att hamna i utanförskap och kriminalitet.
Lärlingsplatser- en chans för unga att få jobb, skaffa sig erfarenheter och kontakter.
Hållbar tillväxt- satsa på koldioxidfri energiproduktion och energieffektivisering.
Bygg ut kollektivtrafiken. Entreprenörskap i skolan och bättre villkor för företagare säkrar framtidens jobb.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
fredag 2 juli 2010
Statistik i valtider och lite statistik om mig
Det är mycket statistik nu. Opinionsläget för block och partier duggar tätt. Partilistor granskas uppifrån och ned, inifrån och ut. Media skapar rubriker som ”Toppolitiker med kreditanmärkningar”, ”Vilka politiker har högst inkomst”, ”Detta betyg hade dina lokala politiker i gymnasiet”, ”Detta parti har den yngsta listan”, ”Se vilket parti som har den äldsta listan”, ”Så många företagare har ditt parti på listan”, ”Så jämställt är ditt parti” etc. etc.
Missförstå mig rätt. Media skall granska sammansättningen i partierna, visa statistik som finns vad gäller kreditanmärkningar, styrelseuppdrag, betyg och allt vad man kan finna.
Människor har rätt att veta så mycket som möjligt om de representanter de funderar över att välja.
Statistik kan dock bli en aning stelt och intetsägande. Mitt parti, Folkpartiet Liberalerna, visar sig ha en av de absolut högsta medelåldrarna på sin kommunlista i Kungälv.
Kan man av detta dra slutsatsen att vi är ett parti som inte driver ungdomsfrågor?
Knappast, ungdomsfrågor är en av de frågor vi diskuterar absolut mest. En kollega till mig, Göran Oskarson 70 år ung, har tydligt framfört att han anser att ungdomar bör få möjligheten till subventionerade kollektivresor framför pensionärer till exempel.
Jag blev nyligen kontaktad av KP och en journalist som berättade att vi har hög representation av företagare och styrelseledamöter på vår lista, närmare hälften är engagerade i egna eller andras företag. Frågan var bl.a. om det inte blev för mycket företagsprat på våra möten. Förvånad fick jag tillstå att jag inte hade en aning om att så många var engagerade företagare och sedan svara att alla i mitt parti diskuterar samhällsfrågor och vad vi vill med Kungälvs kommun som helhet, balansen mellan vad vi diskuterar har vare sig med ålder, yrkesbakgrund, inkomst eller hårfärg att göra. Våra privata erfarenheter hjälper oss till olika infallsvinklar, det begränsar inte vårt tyckande eller förmåga att engagera oss i samhällsfrågor.
Statistik rätt och slätt ger ett sken av antingen begränsningar eller möjligheter, men det speglar inte en persons eller ett partis faktiska möjligheter att påverka samhället.
Men, som sagt, våra medborgare har rätt att själva avgöra hur de uppfattar en politikers karaktär och vill de använda statistik till att göra bedömningar är det självklart i sin ordning.
Jag bifogar härmed lite statistik om mig själv, saknar man något går det givetvis bra att kontakta mig direkt.
Namn: Elisabeth Mattsson (född Larsson)
Född: 19671211
Bor. Marstrand, Koön, Kungälvs kommun
Familj: Make, tre barn, två hundar
Yrke: lärare, utbildningskonsult, just nu politiker på heltid
Olika jobb jag haft: sågverksarbetare, metallarbetare, vårdpersonal på gruppboende, servitris, fritidspersonal, au-pair, nattportier på hotell, planterat granplantor bl.a.
Inkomst som politiker: ca 38.000 SEK/månad
Betalningsanmärkningar: nej
Brottsbelastning: nej
Parkeringsböter: ja, det har jag fått några gånger
Fortkörningsböter: ja, en gång, körde alldeles för fort på en 70-väg
Utbildning: grundskola, gymnasium, komvux, folkhögskola, universitet
Betyg (medel), universitetspoäng:
skolår 3: 4,1
skolår 6: 3,7
skolår 9: 3,3
gymnasiet Humanistisk linje 3 år: 3,1
Komvux (läste in matte då jag enbart hade betyg 2 på gymnasiet): 4
Folkhögskola (läste ett år ämnen inom SO, språk , psykologi): 4,0
Universitet (Grundskollärarlinjen SO 4-9) 4 år: 165 poäng
Trevlig sommar önskar jag er alla!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Missförstå mig rätt. Media skall granska sammansättningen i partierna, visa statistik som finns vad gäller kreditanmärkningar, styrelseuppdrag, betyg och allt vad man kan finna.
Människor har rätt att veta så mycket som möjligt om de representanter de funderar över att välja.
Statistik kan dock bli en aning stelt och intetsägande. Mitt parti, Folkpartiet Liberalerna, visar sig ha en av de absolut högsta medelåldrarna på sin kommunlista i Kungälv.
Kan man av detta dra slutsatsen att vi är ett parti som inte driver ungdomsfrågor?
Knappast, ungdomsfrågor är en av de frågor vi diskuterar absolut mest. En kollega till mig, Göran Oskarson 70 år ung, har tydligt framfört att han anser att ungdomar bör få möjligheten till subventionerade kollektivresor framför pensionärer till exempel.
Jag blev nyligen kontaktad av KP och en journalist som berättade att vi har hög representation av företagare och styrelseledamöter på vår lista, närmare hälften är engagerade i egna eller andras företag. Frågan var bl.a. om det inte blev för mycket företagsprat på våra möten. Förvånad fick jag tillstå att jag inte hade en aning om att så många var engagerade företagare och sedan svara att alla i mitt parti diskuterar samhällsfrågor och vad vi vill med Kungälvs kommun som helhet, balansen mellan vad vi diskuterar har vare sig med ålder, yrkesbakgrund, inkomst eller hårfärg att göra. Våra privata erfarenheter hjälper oss till olika infallsvinklar, det begränsar inte vårt tyckande eller förmåga att engagera oss i samhällsfrågor.
Statistik rätt och slätt ger ett sken av antingen begränsningar eller möjligheter, men det speglar inte en persons eller ett partis faktiska möjligheter att påverka samhället.
Men, som sagt, våra medborgare har rätt att själva avgöra hur de uppfattar en politikers karaktär och vill de använda statistik till att göra bedömningar är det självklart i sin ordning.
Jag bifogar härmed lite statistik om mig själv, saknar man något går det givetvis bra att kontakta mig direkt.
Namn: Elisabeth Mattsson (född Larsson)
Född: 19671211
Bor. Marstrand, Koön, Kungälvs kommun
Familj: Make, tre barn, två hundar
Yrke: lärare, utbildningskonsult, just nu politiker på heltid
Olika jobb jag haft: sågverksarbetare, metallarbetare, vårdpersonal på gruppboende, servitris, fritidspersonal, au-pair, nattportier på hotell, planterat granplantor bl.a.
Inkomst som politiker: ca 38.000 SEK/månad
Betalningsanmärkningar: nej
Brottsbelastning: nej
Parkeringsböter: ja, det har jag fått några gånger
Fortkörningsböter: ja, en gång, körde alldeles för fort på en 70-väg
Utbildning: grundskola, gymnasium, komvux, folkhögskola, universitet
Betyg (medel), universitetspoäng:
skolår 3: 4,1
skolår 6: 3,7
skolår 9: 3,3
gymnasiet Humanistisk linje 3 år: 3,1
Komvux (läste in matte då jag enbart hade betyg 2 på gymnasiet): 4
Folkhögskola (läste ett år ämnen inom SO, språk , psykologi): 4,0
Universitet (Grundskollärarlinjen SO 4-9) 4 år: 165 poäng
Trevlig sommar önskar jag er alla!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
torsdag 10 juni 2010
Till minne av Ingemar Larsson
Ingemar Larsson, en nära politisk kollega från moderaterna som jag också vill kalla min vän, har gått bort och det gör mig så ont och ledsen. Han var en av de varmaste, snällaste människor jag någonsin haft äran att få lära känna.
Man brukar påpeka att man skall säga snälla saker till människor när de lever och inte om dem när de har dött. I Ingemars fall är jag glad att kunna säga att jag tror jag lyckades göra det när han levde. Han var nämligen en sådan människa som man måste berömma, dels för hans genuina hjälpsamhet och människokärlek, dels för att han alltid själv spred generösa komplimanger kring sig.
Ingemar hade en lång karriär inom politiken. När jag tillträdde som ny nervös ordförande i fullmäktige var han där och gav sitt fulla stöd. Det blev många långa samtal om än det ena och än det andra. Flera gånger fick jag under sittande möte be om hans hjälp och han ställde alltid glatt upp.
Jag skulle kunna skriva många saker om allt Ingemar gjorde och åstadkom inom olika områden, han var verkligen en politisk allt i allo och kände människor överallt. Han var inblandad i allt från ny brandstation i Kode till nationaldagsfirande. Men jag vill framförallt lyfta fram honom som ordförande i sociala myndighetsnämnden.
Att vara ordförande för en nämnd som skall utöva myndighetsutövning för enskilda individer, under sträng sekretess är nog det svåraste uppdrag man som politiker kan ha.
Det är ett uppdrag som enbart syns i media om något går fruktansvärt fel. De enskilda människorna som av någon anledning blir ett ärende hos denna nämnd är oftast de allra svagaste och utsatta i vårt samhälle som behöver myndigheternas hjälp för att kunna rätta till sina liv. De politiker och tjänstemän som arbetar med detta måste vara mycket pålästa, tålmodiga och noggranna. Att ha människors liv i sina händer är inte något man sköter på en höft.
Ingemar Larsson skötte detta uppdrag med noggrannhet, intresse och tålmodighet, men framför allt med människokärlek. Han tog sig tid för alla, precis alla och ägnade många långa timmar till samtal med människor som vanligtvis inte upplever att de blir lyssnade på.
För detta hoppas jag han alltid blir ihågkommen.
Tack Ingemar, för din insats, din hjälp och din vänskap. Om det finns en himmel, vet jag att du är där nu.
Vila i frid käre vän.
Elisabeth Mattsson
Man brukar påpeka att man skall säga snälla saker till människor när de lever och inte om dem när de har dött. I Ingemars fall är jag glad att kunna säga att jag tror jag lyckades göra det när han levde. Han var nämligen en sådan människa som man måste berömma, dels för hans genuina hjälpsamhet och människokärlek, dels för att han alltid själv spred generösa komplimanger kring sig.
Ingemar hade en lång karriär inom politiken. När jag tillträdde som ny nervös ordförande i fullmäktige var han där och gav sitt fulla stöd. Det blev många långa samtal om än det ena och än det andra. Flera gånger fick jag under sittande möte be om hans hjälp och han ställde alltid glatt upp.
Jag skulle kunna skriva många saker om allt Ingemar gjorde och åstadkom inom olika områden, han var verkligen en politisk allt i allo och kände människor överallt. Han var inblandad i allt från ny brandstation i Kode till nationaldagsfirande. Men jag vill framförallt lyfta fram honom som ordförande i sociala myndighetsnämnden.
Att vara ordförande för en nämnd som skall utöva myndighetsutövning för enskilda individer, under sträng sekretess är nog det svåraste uppdrag man som politiker kan ha.
Det är ett uppdrag som enbart syns i media om något går fruktansvärt fel. De enskilda människorna som av någon anledning blir ett ärende hos denna nämnd är oftast de allra svagaste och utsatta i vårt samhälle som behöver myndigheternas hjälp för att kunna rätta till sina liv. De politiker och tjänstemän som arbetar med detta måste vara mycket pålästa, tålmodiga och noggranna. Att ha människors liv i sina händer är inte något man sköter på en höft.
Ingemar Larsson skötte detta uppdrag med noggrannhet, intresse och tålmodighet, men framför allt med människokärlek. Han tog sig tid för alla, precis alla och ägnade många långa timmar till samtal med människor som vanligtvis inte upplever att de blir lyssnade på.
För detta hoppas jag han alltid blir ihågkommen.
Tack Ingemar, för din insats, din hjälp och din vänskap. Om det finns en himmel, vet jag att du är där nu.
Vila i frid käre vän.
Elisabeth Mattsson
onsdag 26 maj 2010
”Stoppa langning” - kampanjen, stora tomma ord
Man måste skilja mellan symbolhandlingar och problemlösning. De flesta som känner ansvar för ungdomars väl och ve är för en restriktiv alkoholpolitik och kriminalisering av langning. Vi vet att alkoholkonsumtion bland ungdomar kommer med ett högt pris för den enskilde och för samhället.
Problemet är att det finns tillräckligt många människor som tycker att det är värt att bli kriminella antingen för att de finner risken att åka fast liten risken eller anser de sig stå över lagen.
Än en gång drar ”Stoppa langnings” - kampanjen igång med skyltar över hela landet och trendriktigt designade budskap och tipstelefon till polisen.
Problemet är att kampanjen är lika mycket en symbolhandling för de troende som nattvarden i kyrkan. Skillnaden är att kyrkan är en plats för troende medan folkhälsoarbetet är till för att förbättra folkhälsan på riktigt.
Du kan tips polisen hur mycket du vill men att det skulle leda till att någon ställs till svars för langning är enligt statistiken med fällande domar, utredningar som lett till åtal eller överhuvudtaget påbörjade utredningar, obefintliga.
Om kampanjen enbart gjorde anspråk på att vilja påverka attityder hade man kunnat göra en utvärdering av enkom detta syfte men när man säger sig vilja beivra faktisk langning genom samarbete med polisen så är utvärderingen redan gjord – det är en bluff.
Nu kan man tycka att man bluffar för en god sak men problemet är att energi, uppmärksamhet och skattepengar ägnas åt symbolhandlingar istället för att våra betalda tjänstemän ägnar sig åt verkningsfull problemlösning.
Elisabeth Mattsson
Problemet är att det finns tillräckligt många människor som tycker att det är värt att bli kriminella antingen för att de finner risken att åka fast liten risken eller anser de sig stå över lagen.
Än en gång drar ”Stoppa langnings” - kampanjen igång med skyltar över hela landet och trendriktigt designade budskap och tipstelefon till polisen.
Problemet är att kampanjen är lika mycket en symbolhandling för de troende som nattvarden i kyrkan. Skillnaden är att kyrkan är en plats för troende medan folkhälsoarbetet är till för att förbättra folkhälsan på riktigt.
Du kan tips polisen hur mycket du vill men att det skulle leda till att någon ställs till svars för langning är enligt statistiken med fällande domar, utredningar som lett till åtal eller överhuvudtaget påbörjade utredningar, obefintliga.
Om kampanjen enbart gjorde anspråk på att vilja påverka attityder hade man kunnat göra en utvärdering av enkom detta syfte men när man säger sig vilja beivra faktisk langning genom samarbete med polisen så är utvärderingen redan gjord – det är en bluff.
Nu kan man tycka att man bluffar för en god sak men problemet är att energi, uppmärksamhet och skattepengar ägnas åt symbolhandlingar istället för att våra betalda tjänstemän ägnar sig åt verkningsfull problemlösning.
Elisabeth Mattsson
söndag 11 april 2010
Betydligt fler alternativ än (S) och (M)
Det finns betydligt fler alternativ än Socialdemokrater och Moderater
Oppositionsrådet Miguel Odhner (S) har utmanat kommunalrådet Anders Holmensköld (M) på ett antal valdueller i årets valrörelse i Kungälvs kommun. Det är bra för demokratin att råden vill bidra till att visa skillnaderna mellan de just nu två största partiernas lokala politik i Kungälvs kommun.
Men vi vill vara tydliga, det finns betydligt fler alternativ, betydligt fler partier vars ledare aspirerar på de tongivande rollerna som kommunfullmäktiges ordförande och kommunalråd i Kungälvs kommun och vi är två av dem. I våra partier, Folkpartiet och Kristdemokraterna, har vi många aktiva medlemmar som i team arbetar för vår politik. Ingetdera av blocken hade varit det de är eller bedrivit den politik de gör utan samverkan med andra partier. Varken (S) eller (M) har egen majoritet, långt därifrån.
För medborgaren och väljaren kan det ibland framställas, från såväl media som oppositionen, att majoritetens politik sköts från ett parti. Sanningen är att våra partier har betydligt mer inverkan på politiken som varit tongivande den senaste mandatperioden än vad en utomstående kanske tror. Vi tycker därför det är viktigt att visa alla väljare att alternativen är fler och att kompetensen inom den kommunala politiken är mycket bred. Vi välkomnar debatter där de olika alternativen kommer till tals, och avser också ta initiativ till sådana. Förhoppningsvis blir väljarna varse att det finns fler alternativ än två till ordförande- och kommunalrådsposterna i Kungälvs kommun.
Elisabeth Mattsson (FP)
riksdags- och kommunalrådskandidat
nuvarande kommunfullmäktiges ordförande
Gun-Marie Daun (KD)
kommunalrådskandidat
nuvarande sociala utskottets ordförande
Oppositionsrådet Miguel Odhner (S) har utmanat kommunalrådet Anders Holmensköld (M) på ett antal valdueller i årets valrörelse i Kungälvs kommun. Det är bra för demokratin att råden vill bidra till att visa skillnaderna mellan de just nu två största partiernas lokala politik i Kungälvs kommun.
Men vi vill vara tydliga, det finns betydligt fler alternativ, betydligt fler partier vars ledare aspirerar på de tongivande rollerna som kommunfullmäktiges ordförande och kommunalråd i Kungälvs kommun och vi är två av dem. I våra partier, Folkpartiet och Kristdemokraterna, har vi många aktiva medlemmar som i team arbetar för vår politik. Ingetdera av blocken hade varit det de är eller bedrivit den politik de gör utan samverkan med andra partier. Varken (S) eller (M) har egen majoritet, långt därifrån.
För medborgaren och väljaren kan det ibland framställas, från såväl media som oppositionen, att majoritetens politik sköts från ett parti. Sanningen är att våra partier har betydligt mer inverkan på politiken som varit tongivande den senaste mandatperioden än vad en utomstående kanske tror. Vi tycker därför det är viktigt att visa alla väljare att alternativen är fler och att kompetensen inom den kommunala politiken är mycket bred. Vi välkomnar debatter där de olika alternativen kommer till tals, och avser också ta initiativ till sådana. Förhoppningsvis blir väljarna varse att det finns fler alternativ än två till ordförande- och kommunalrådsposterna i Kungälvs kommun.
Elisabeth Mattsson (FP)
riksdags- och kommunalrådskandidat
nuvarande kommunfullmäktiges ordförande
Gun-Marie Daun (KD)
kommunalrådskandidat
nuvarande sociala utskottets ordförande
söndag 28 mars 2010
Earth Hour, jordtimma, en timma på jorden
Tal i Kungälvs kyrka under Eart Hour.
Vi ärver inte jorden, vi lånar den av våra barn. Ett välkänt uttryck för många.
Som allt man lånar vill man lämna det tillbaka välbehållet, utan skavanker, utan fläckar, utan fel. Vi har inte gjort ett speciellt bra jobb de senaste decennierna. Vi har snarare utnyttjat än lånat. Skövlat, smutsat ner, förorenat och skadat den jord vi är väldigt många om att dela, väldigt många om att behöva och leva av.
Vi i Sverige, Kungälv och vi som samlats i Kungälvs kyrka här och nu kan säkert klappa oss själva och varandra på huvudet och säga: ”det jag gör med det jag lånar är trots allt ganska bra, jag är ganska försiktig och aktsam. Jag åker buss ganska ofta, har köpt en bil som släpper ut mindre koldioxid, jag källsorterar och komposterar, jag har köpt energilampor.”
Det den enskilda människan gör är av yttersta vikt, det varje individ väljer att göra har betydelse för hur vår lånade jord skall se ut när vi lämnar tillbaka den.
Men det är många som behöver göra samma sak, många som måste ta sitt ansvar, från den enskilda människan till de stora politiska besluten som måste fattas. Att tro att den största insatsen måste göras av någon annan eftersom de smutsar ner mer eller för att de har mer mark för, eller utsikt som inte störs av vindkraft, eller mindre behov av bilar är att bedra sig själv.
Earth Hour är Earth Hour just därför att allt hänger ihop. Vi härinne lånar alla jorden av alla jordens barn. Jag lånar den av barn i Kina och Indien inte enbart av de tre barn jag har fött, ty allt hänger ihop. Vår inverkan påverkar hela jorden, alla människor. Vår insats gör det bättre för oss, bättre för alla människor.
Vi fortsätter att låna så fort ett nytt barn föds, vårt lån förnyas ständigt och amorteringen tar aldrig slut och vi kan därmed så länge människan finns på denna planet aldrig sluta ta ansvar för att göra den lånade jorden en bättre plats att leva på för vår skull och för efterkommande generationers skull.
Tack alla ni som samlats här för manifestationen Earth Hour!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Vi ärver inte jorden, vi lånar den av våra barn. Ett välkänt uttryck för många.
Som allt man lånar vill man lämna det tillbaka välbehållet, utan skavanker, utan fläckar, utan fel. Vi har inte gjort ett speciellt bra jobb de senaste decennierna. Vi har snarare utnyttjat än lånat. Skövlat, smutsat ner, förorenat och skadat den jord vi är väldigt många om att dela, väldigt många om att behöva och leva av.
Vi i Sverige, Kungälv och vi som samlats i Kungälvs kyrka här och nu kan säkert klappa oss själva och varandra på huvudet och säga: ”det jag gör med det jag lånar är trots allt ganska bra, jag är ganska försiktig och aktsam. Jag åker buss ganska ofta, har köpt en bil som släpper ut mindre koldioxid, jag källsorterar och komposterar, jag har köpt energilampor.”
Det den enskilda människan gör är av yttersta vikt, det varje individ väljer att göra har betydelse för hur vår lånade jord skall se ut när vi lämnar tillbaka den.
Men det är många som behöver göra samma sak, många som måste ta sitt ansvar, från den enskilda människan till de stora politiska besluten som måste fattas. Att tro att den största insatsen måste göras av någon annan eftersom de smutsar ner mer eller för att de har mer mark för, eller utsikt som inte störs av vindkraft, eller mindre behov av bilar är att bedra sig själv.
Earth Hour är Earth Hour just därför att allt hänger ihop. Vi härinne lånar alla jorden av alla jordens barn. Jag lånar den av barn i Kina och Indien inte enbart av de tre barn jag har fött, ty allt hänger ihop. Vår inverkan påverkar hela jorden, alla människor. Vår insats gör det bättre för oss, bättre för alla människor.
Vi fortsätter att låna så fort ett nytt barn föds, vårt lån förnyas ständigt och amorteringen tar aldrig slut och vi kan därmed så länge människan finns på denna planet aldrig sluta ta ansvar för att göra den lånade jorden en bättre plats att leva på för vår skull och för efterkommande generationers skull.
Tack alla ni som samlats här för manifestationen Earth Hour!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
fredag 12 mars 2010
Riksdagens beslut om erkännande av folkmord
Idag blir det inrikes- och utrikespolitik i bloggen.
I går beslutade Sveriges riksdag att uttala sitt erkännande av folkmordet på bl.a. armenier och assyrier begånget av Ottomanska riket (Turkiet) 1915.
Agneta Berliner och Gulan Avci från FP var två av de fyra modiga borgerliga ledamöterna som gjorde att riksdagens beslut blev ett erkännande med röstsiffrorna 130-131. Vår regering ville rösta nej.
Beslutet har fått konsekvenser. Turkiet kallar hem sin ambassadör, statsbesök från Turkiet ställs in. Turkiet är ett fantastiskt land på många sätt. Men vad gäller yttrandefrihet lämnar det fortfarande en del övrigt att önska. I Turkiet är det förbjudet att nämna armenierna och mordet på dem i historieböckerna.
Utrikesminister Carl Bildt (M) påpekar att det nu blir svårare med försoning.
Mig veterligen har försoning mellan folk aldrig varit möjlig om förövarna inte först erkänt sina övergrepp. För att få förlåtelse måste man be om den. Att erkänna inför världen att man har begått ett folkmord om än för många år sedan är det enda rätta för Turkiets del om de vill ingå i ett Europa där flera parlament uttalat sitt erkännande av det historikerna säger, ett folkmord har begåtts.
”Politiker skall inte skriva historia”, är ett annat uttalande jag hör i denna fråga. Nej, det må så vara. Men politiker skall erkänna historian. Det är vår skyldighet i synnerhet då politiska beslut ständigt påverkar historiebeskrivningen.
Jag anser att erkännande av ett folkmord är en nödvändighet för försoning och habilitering av förövarna. Förövare kommer att förbli förövare tills dess de tillstår sina gärningar och söker upprättelse, bl.a. genom erkännande.
Jag tackar således mina partikollegor Gulan och Agneta som vågade stå starka i denna viktiga fråga!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
I går beslutade Sveriges riksdag att uttala sitt erkännande av folkmordet på bl.a. armenier och assyrier begånget av Ottomanska riket (Turkiet) 1915.
Agneta Berliner och Gulan Avci från FP var två av de fyra modiga borgerliga ledamöterna som gjorde att riksdagens beslut blev ett erkännande med röstsiffrorna 130-131. Vår regering ville rösta nej.
Beslutet har fått konsekvenser. Turkiet kallar hem sin ambassadör, statsbesök från Turkiet ställs in. Turkiet är ett fantastiskt land på många sätt. Men vad gäller yttrandefrihet lämnar det fortfarande en del övrigt att önska. I Turkiet är det förbjudet att nämna armenierna och mordet på dem i historieböckerna.
Utrikesminister Carl Bildt (M) påpekar att det nu blir svårare med försoning.
Mig veterligen har försoning mellan folk aldrig varit möjlig om förövarna inte först erkänt sina övergrepp. För att få förlåtelse måste man be om den. Att erkänna inför världen att man har begått ett folkmord om än för många år sedan är det enda rätta för Turkiets del om de vill ingå i ett Europa där flera parlament uttalat sitt erkännande av det historikerna säger, ett folkmord har begåtts.
”Politiker skall inte skriva historia”, är ett annat uttalande jag hör i denna fråga. Nej, det må så vara. Men politiker skall erkänna historian. Det är vår skyldighet i synnerhet då politiska beslut ständigt påverkar historiebeskrivningen.
Jag anser att erkännande av ett folkmord är en nödvändighet för försoning och habilitering av förövarna. Förövare kommer att förbli förövare tills dess de tillstår sina gärningar och söker upprättelse, bl.a. genom erkännande.
Jag tackar således mina partikollegor Gulan och Agneta som vågade stå starka i denna viktiga fråga!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
onsdag 17 februari 2010
Nätikett, vet politiker vilka FB-grupper de gått med i?
Det skrämmer mig att se att vi som politiker ibland agerar som mindre seriösa när det kommer till agerande på nätet. Vi uppmanar våra väljare att tänka efter ordentligt innan de går och röstar, ty inte vill vi att väljarna skall styras av senaste rubriken i en kvällstidning?
Men hur agerar vi själva, tänker vi efter?
Flera partier ordnar för sina politiska kandidater kurser och föreläsningar i hur man bör uppföra sig på nätet, i den virtuella världen.
Det borde vara enkelt; såsom du talar och uppför dig när du träffar folk i den verkliga världen, så skall du även uppträda på Internet, i den virtuella världen.
Men av någon outgrundlig anledning, som det säkert kräver en professorsgrad i psykologi eller beteendevetenskap att förklara, förlorar en del sans och balans såväl som eftertanke när de lever livet på nätet. I synnerhet Facebook (kort FB) är ett intressant fenomen där gränser suddas ut, man är både privat och offentlig person (om man är politiker).
FB-vännerna är ofta en mix av privata vänner, politiska kollegor (från båda läger), släkt, arbetskollegor, de som tycker lika, de som tycker olika och journalister.
Att journalister läser de politiska bloggarna och politikers inlägg på FB är snarare regel än undantag idag. Flera stora rubriker i såväl lokal-, som dags och kvällstidningspress kommer från en liten blogg, ett litet inlägg.
FB erbjuder ”grupper”. Man kan gå med i eller skapa grupper som har olika syften. Själv har jag skapat ett par grupper, bl.a. ”Jag köper inte ut alkohol till tonåringar!”. Gruppen är skapad för att driva opinionsbildning mot langning.
Det finns grupper som är väldigt roliga och enbart handlar om att sprida humor och glädje.
Men det finns grupper som har en mycket otrevlig ton. Grupper som, jag tror, folk går med i ibland eftersom rubriken låter lite lustig, men de som trycker ”gå med” kollar nog sällan på innehållet och vad det egentligen förmedlar.
Följande grupper är exempel på grupper som man enligt mitt tycke borde undvika om man har någon som helst respekt för den kommande valrörelsen, sina motståndare eller för sig själv som politiker; ”Jag är en av 10 000 som inte gillar moderaterna”, ”Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt”, ”Vi som vill att Fredrik Reinfeldt skall leva på existensminimum”, ”Kan den här lyktstolpen få fler bilder än Mona Sahlin”, och ”Om Mona Sahlin blir statsminister emigrerar jag” .
Det finns betydligt fler exempel än så, tyvärr. Gemensamt för dessa grupper är att de sprider nidbilder av både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Bilder och citat man oftast finner på sidor producerade av extremvänster och extremhöger. Går man med i någon grupp har jag svårt att se hur man värjer sig mot detta.
Politiker från båda blocken som är FB-anhängare har gått med i ett par av dessa grupper.
Och ja, det är även Kungälvspolitiker som gjort det. Oppositionsrådet är anhängare av ”Jag är en av 10000 som inte gillar moderaterna” exempelvis. Politiker på min sida är lika goda kålsupare.
Men jag vet också att de som går med oftast har ett gott hjärta och bara inte tänker sig för, inte skulle väl någon skriva på en lista med någon av ovan rubriker i den verkliga världen?
Att gå med i en grupp är att visa en del av sig själv, vem man är, och det kan handla om humor såväl som opinionsbildning. Men jag försöker hålla i minnet att de som läser vad jag skriver och ser vad jag är anhängare av, inte kan se mitt ansiktsutryck, inte kan se mina ögon eller läsa av mitt kroppsspråk. Det underlättar, men betyder inte att det alltid blir rätt.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Men hur agerar vi själva, tänker vi efter?
Flera partier ordnar för sina politiska kandidater kurser och föreläsningar i hur man bör uppföra sig på nätet, i den virtuella världen.
Det borde vara enkelt; såsom du talar och uppför dig när du träffar folk i den verkliga världen, så skall du även uppträda på Internet, i den virtuella världen.
Men av någon outgrundlig anledning, som det säkert kräver en professorsgrad i psykologi eller beteendevetenskap att förklara, förlorar en del sans och balans såväl som eftertanke när de lever livet på nätet. I synnerhet Facebook (kort FB) är ett intressant fenomen där gränser suddas ut, man är både privat och offentlig person (om man är politiker).
FB-vännerna är ofta en mix av privata vänner, politiska kollegor (från båda läger), släkt, arbetskollegor, de som tycker lika, de som tycker olika och journalister.
Att journalister läser de politiska bloggarna och politikers inlägg på FB är snarare regel än undantag idag. Flera stora rubriker i såväl lokal-, som dags och kvällstidningspress kommer från en liten blogg, ett litet inlägg.
FB erbjuder ”grupper”. Man kan gå med i eller skapa grupper som har olika syften. Själv har jag skapat ett par grupper, bl.a. ”Jag köper inte ut alkohol till tonåringar!”. Gruppen är skapad för att driva opinionsbildning mot langning.
Det finns grupper som är väldigt roliga och enbart handlar om att sprida humor och glädje.
Men det finns grupper som har en mycket otrevlig ton. Grupper som, jag tror, folk går med i ibland eftersom rubriken låter lite lustig, men de som trycker ”gå med” kollar nog sällan på innehållet och vad det egentligen förmedlar.
Följande grupper är exempel på grupper som man enligt mitt tycke borde undvika om man har någon som helst respekt för den kommande valrörelsen, sina motståndare eller för sig själv som politiker; ”Jag är en av 10 000 som inte gillar moderaterna”, ”Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt”, ”Vi som vill att Fredrik Reinfeldt skall leva på existensminimum”, ”Kan den här lyktstolpen få fler bilder än Mona Sahlin”, och ”Om Mona Sahlin blir statsminister emigrerar jag” .
Det finns betydligt fler exempel än så, tyvärr. Gemensamt för dessa grupper är att de sprider nidbilder av både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Bilder och citat man oftast finner på sidor producerade av extremvänster och extremhöger. Går man med i någon grupp har jag svårt att se hur man värjer sig mot detta.
Politiker från båda blocken som är FB-anhängare har gått med i ett par av dessa grupper.
Och ja, det är även Kungälvspolitiker som gjort det. Oppositionsrådet är anhängare av ”Jag är en av 10000 som inte gillar moderaterna” exempelvis. Politiker på min sida är lika goda kålsupare.
Men jag vet också att de som går med oftast har ett gott hjärta och bara inte tänker sig för, inte skulle väl någon skriva på en lista med någon av ovan rubriker i den verkliga världen?
Att gå med i en grupp är att visa en del av sig själv, vem man är, och det kan handla om humor såväl som opinionsbildning. Men jag försöker hålla i minnet att de som läser vad jag skriver och ser vad jag är anhängare av, inte kan se mitt ansiktsutryck, inte kan se mina ögon eller läsa av mitt kroppsspråk. Det underlättar, men betyder inte att det alltid blir rätt.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
fredag 5 februari 2010
Jämställdhet är ingen självklarhet
Vi kan självklart ha olika syn på jämställdhet och diskutera vad som är det mest lämpliga sätt att hantera denna fråga. Men jag blir vansinnigt irriterad och trött och än mer frustrerad än vanligt när så kallade styrelseproffs gör uttalanden som backar debatten till 1960 snarare än 2010.
”Det är för stort fokus på kvinnor i styrelser och detta arbete är inget för kvinnor mitt i karriären med småbarn. Det var styrelseproffset Mats Qvibergs budskap under förra veckans nätverksträff, anordnad av ¬programmet Styrelsekraft.”
En strof ur dagens SvD där Mats Qviberg uppenbarligen tycker att han gör ett sakligt uttalande apropå att vi har för få kvinnor i våra svenska bolagsstyrelser.
Vad förväntar en sådan människa sig egentligen? Att vi skall tacka för hans intellektuella inlägg i debatten och inse att vi egentligen inte vet vårt eget bästa?
I detta läge önskar jag djupt att vi som i Norge såg till att lagstifta så att våra styrelser blev mer jämställda. Men det tycks vara väldigt långt borta trots att resultaten i Norge faktiskt varit lysande.
Ibland känns det verkligen som om vi har lång väg att gå trots våra fina placeringar när man mäter jämställdhet mellan olika länder.
Hela artikeln ser du här:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/styrelser-inte-viktigast_4213177.svd
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
”Det är för stort fokus på kvinnor i styrelser och detta arbete är inget för kvinnor mitt i karriären med småbarn. Det var styrelseproffset Mats Qvibergs budskap under förra veckans nätverksträff, anordnad av ¬programmet Styrelsekraft.”
En strof ur dagens SvD där Mats Qviberg uppenbarligen tycker att han gör ett sakligt uttalande apropå att vi har för få kvinnor i våra svenska bolagsstyrelser.
Vad förväntar en sådan människa sig egentligen? Att vi skall tacka för hans intellektuella inlägg i debatten och inse att vi egentligen inte vet vårt eget bästa?
I detta läge önskar jag djupt att vi som i Norge såg till att lagstifta så att våra styrelser blev mer jämställda. Men det tycks vara väldigt långt borta trots att resultaten i Norge faktiskt varit lysande.
Ibland känns det verkligen som om vi har lång väg att gå trots våra fina placeringar när man mäter jämställdhet mellan olika länder.
Hela artikeln ser du här:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/styrelser-inte-viktigast_4213177.svd
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
torsdag 21 januari 2010
Samhället hjälper pojkar leka vidare
Jag har tre barn. Två pojkar och en flicka.
Som förälder och intresserad av jämställdhetsfrågor slår det mig gång efter annan hur olika de är som individer, men också utifrån kön. Som mamma gör jag säkert en hel del ”fel” i hur jag behandlar dem och försöker uppfostra dem till jämställda individer, men det är mitt problem och jag försöker så gott jag kan, inte minst enligt devisen ”barn gör som du gör”.
Men som politiker börjar jag få rejält dåligt samvete. Jag har börjat fundera över hur vi i kommunen använder våra resurser fördelade mellan könen. Jag sitter på möten och lyssnar på kollegor, tjänstemän, föräldrar och ungdomar. Det handlar nästan alltid om pojkar och deras situation. Det är pojkar som bidrar till de flesta situationerna av oro som vi har i vår kommun bland ungdomar, de som kräver fler resurser, de vars röst hörs klarast och starkast. Helst skall vi ha fritidsgårdar för de äldre än 16, gärna till de som är över 20 år.
Givetvis måste vi göra allt vi kan för att stävja denna oro, göra allt för att finna en långsiktig lösning på de problem vi har. Men är det säkert att vi alltid gör rätt? Skall vi verkligen ha fritidsgårdar för unga män (ty det är pojkar som dominerar på fritidsgårdarna)?
Skall vi med samhällets resurser bidra till att de kan leka lite längre eller kan vi göra något annat? Som politiker måste vi alla ta oss en rejäl funderare över hur vi skall hantera denna situation.
Flickorna har också problem. Enligt vår senaste folkhälsorapport mår många dåligt med självmordsförsök och tonårsaborter. Insatser som borde göras här talas det alldeles för lite om, hörs det alldeles för lite röster kring.
Jag undrar vad resultatet skulle bli om vi tog fram ekonomiska fakta om hur resursfördelningen mellan pojkar och flickor såg ut fördelat på insatser av olika slag, allt från specialinsatser för att hantera oro till idrott, kultur och fritid.
Jag gissar att en och annan av oss politiker skulle sätta morgonkaffet i halsen av dessa siffror.
Detta blir det första jag tar tag i som ordförande i demokratiberedningen i år.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberlarena
Kommunordförande, Kungälvs kommun
Som förälder och intresserad av jämställdhetsfrågor slår det mig gång efter annan hur olika de är som individer, men också utifrån kön. Som mamma gör jag säkert en hel del ”fel” i hur jag behandlar dem och försöker uppfostra dem till jämställda individer, men det är mitt problem och jag försöker så gott jag kan, inte minst enligt devisen ”barn gör som du gör”.
Men som politiker börjar jag få rejält dåligt samvete. Jag har börjat fundera över hur vi i kommunen använder våra resurser fördelade mellan könen. Jag sitter på möten och lyssnar på kollegor, tjänstemän, föräldrar och ungdomar. Det handlar nästan alltid om pojkar och deras situation. Det är pojkar som bidrar till de flesta situationerna av oro som vi har i vår kommun bland ungdomar, de som kräver fler resurser, de vars röst hörs klarast och starkast. Helst skall vi ha fritidsgårdar för de äldre än 16, gärna till de som är över 20 år.
Givetvis måste vi göra allt vi kan för att stävja denna oro, göra allt för att finna en långsiktig lösning på de problem vi har. Men är det säkert att vi alltid gör rätt? Skall vi verkligen ha fritidsgårdar för unga män (ty det är pojkar som dominerar på fritidsgårdarna)?
Skall vi med samhällets resurser bidra till att de kan leka lite längre eller kan vi göra något annat? Som politiker måste vi alla ta oss en rejäl funderare över hur vi skall hantera denna situation.
Flickorna har också problem. Enligt vår senaste folkhälsorapport mår många dåligt med självmordsförsök och tonårsaborter. Insatser som borde göras här talas det alldeles för lite om, hörs det alldeles för lite röster kring.
Jag undrar vad resultatet skulle bli om vi tog fram ekonomiska fakta om hur resursfördelningen mellan pojkar och flickor såg ut fördelat på insatser av olika slag, allt från specialinsatser för att hantera oro till idrott, kultur och fritid.
Jag gissar att en och annan av oss politiker skulle sätta morgonkaffet i halsen av dessa siffror.
Detta blir det första jag tar tag i som ordförande i demokratiberedningen i år.
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberlarena
Kommunordförande, Kungälvs kommun
måndag 4 januari 2010
Polisen rycker på axlarna åt smålangare
Främst som mamma, men också som politiker och engagerad mot för tidig alkoholdebut för unga känns det som ett stort personligt nederlag när min 16-åring i somras valde att för första gången prova alkohol.
Vi har alla vuxna individer att stort ansvar att skydda våra unga från alkohol så länge det bara går. Att enbart ställa krav på samhället fungerar inte. Men ni som jag vet att det finns flera vuxna som inte tar sitt ansvar, som väljer att förse tonåringar med droger och alkohol.
Samhället kan aldrig välja bort sitt ansvar, polisen kan aldrig strunta i att följa lagen hur oansenlig mängd alkohol det än rör sig om. Ty oansenligt i samhällets ögon är inte oansenligt för en tonåring när alkoholen konsumerats och den ofta kalla verkligheten kryper fram i dess spår.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.280904-polisen-rycker-pa-axlarna-at-smalangarna
Vi har alla vuxna individer att stort ansvar att skydda våra unga från alkohol så länge det bara går. Att enbart ställa krav på samhället fungerar inte. Men ni som jag vet att det finns flera vuxna som inte tar sitt ansvar, som väljer att förse tonåringar med droger och alkohol.
Samhället kan aldrig välja bort sitt ansvar, polisen kan aldrig strunta i att följa lagen hur oansenlig mängd alkohol det än rör sig om. Ty oansenligt i samhällets ögon är inte oansenligt för en tonåring när alkoholen konsumerats och den ofta kalla verkligheten kryper fram i dess spår.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.280904-polisen-rycker-pa-axlarna-at-smalangarna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)