Earth Hour, jordtimma, en timma på jorden

Tal i Kungälvs kyrka under Eart Hour.

Vi ärver inte jorden, vi lånar den av våra barn. Ett välkänt uttryck för många.

Som allt man lånar vill man lämna det tillbaka välbehållet, utan skavanker, utan fläckar, utan fel. Vi har inte gjort ett speciellt bra jobb de senaste decennierna. Vi har snarare utnyttjat än lånat. Skövlat, smutsat ner, förorenat och skadat den jord vi är väldigt många om att dela, väldigt många om att behöva och leva av.

Vi i Sverige, Kungälv och vi som samlats i Kungälvs kyrka här och nu kan säkert klappa oss själva och varandra på huvudet och säga: ”det jag gör med det jag lånar är trots allt ganska bra, jag är ganska försiktig och aktsam. Jag åker buss ganska ofta, har köpt en bil som släpper ut mindre koldioxid, jag källsorterar och komposterar, jag har köpt energilampor.”

Det den enskilda människan gör är av yttersta vikt, det varje individ väljer att göra har betydelse för hur vår lånade jord skall se ut när vi lämnar tillbaka den.

Men det är många som behöver göra samma sak, många som måste ta sitt ansvar, från den enskilda människan till de stora politiska besluten som måste fattas. Att tro att den största insatsen måste göras av någon annan eftersom de smutsar ner mer eller för att de har mer mark för, eller utsikt som inte störs av vindkraft, eller mindre behov av bilar är att bedra sig själv.

Earth Hour är Earth Hour just därför att allt hänger ihop. Vi härinne lånar alla jorden av alla jordens barn. Jag lånar den av barn i Kina och Indien inte enbart av de tre barn jag har fött, ty allt hänger ihop. Vår inverkan påverkar hela jorden, alla människor. Vår insats gör det bättre för oss, bättre för alla människor.

Vi fortsätter att låna så fort ett nytt barn föds, vårt lån förnyas ständigt och amorteringen tar aldrig slut och vi kan därmed så länge människan finns på denna planet aldrig sluta ta ansvar för att göra den lånade jorden en bättre plats att leva på för vår skull och för efterkommande generationers skull.

Tack alla ni som samlats här för manifestationen Earth Hour!

Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna

Riksdagens beslut om erkännande av folkmord

Idag blir det inrikes- och utrikespolitik i bloggen.

I går beslutade Sveriges riksdag att uttala sitt erkännande av folkmordet på bl.a. armenier och assyrier begånget av Ottomanska riket (Turkiet) 1915.
Agneta Berliner och Gulan Avci från FP var två av de fyra modiga borgerliga ledamöterna som gjorde att riksdagens beslut blev ett erkännande med röstsiffrorna 130-131. Vår regering ville rösta nej.

Beslutet har fått konsekvenser. Turkiet kallar hem sin ambassadör, statsbesök från Turkiet ställs in. Turkiet är ett fantastiskt land på många sätt. Men vad gäller yttrandefrihet lämnar det fortfarande en del övrigt att önska. I Turkiet är det förbjudet att nämna armenierna och mordet på dem i historieböckerna.

Utrikesminister Carl Bildt (M) påpekar att det nu blir svårare med försoning.
Mig veterligen har försoning mellan folk aldrig varit möjlig om förövarna inte först erkänt sina övergrepp. För att få förlåtelse måste man be om den. Att erkänna inför världen att man har begått ett folkmord om än för många år sedan är det enda rätta för Turkiets del om de vill ingå i ett Europa där flera parlament uttalat sitt erkännande av det historikerna säger, ett folkmord har begåtts.

”Politiker skall inte skriva historia”, är ett annat uttalande jag hör i denna fråga. Nej, det må så vara. Men politiker skall erkänna historian. Det är vår skyldighet i synnerhet då politiska beslut ständigt påverkar historiebeskrivningen.

Jag anser att erkännande av ett folkmord är en nödvändighet för försoning och habilitering av förövarna. Förövare kommer att förbli förövare tills dess de tillstår sina gärningar och söker upprättelse, bl.a. genom erkännande.

Jag tackar således mina partikollegor Gulan och Agneta som vågade stå starka i denna viktiga fråga!

Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna