Nej, det påståendet känns helt fel i vårt Sverige, i vår kommun.
Likväl händer det att saker och ting kan framställas just så.
I fredags hade Kungälvs kommun anordnat en dag för anställda och politiker i kommunen som handlade om att medvetandegöra hur ärendehanteringen går till i en politisk styrd organisation, dagen kallades ”Från demokrati till effekt och tillbaka”.
Jag var där för att visa kommunfullmäktiges roll och betydelse.
För att ytterligare konkretisera ämnet delades det ut en broschyr. En broschyr som på framsidan hade tecknade människor indelade i olika grupper föreställande medborgarna, kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, olika sektorer etc med pilar mellan för att visa ärendegången. I varje grupp var det en människa med pratbubbla där ”ledaren” eller ordföranden för gruppen sa något klokt. Så långt allt väl och pedagogiskt.
Jag kom lite sent, smög mig in och satte mig i en nästan fullsatt lokal. Min granne gav mig broschyren i handen och jag ögnade igenom bladen medan jag försökte lyssna till vår kloka kommunchefs visdomsord från podiet.
Men jag blev tvungen att titta några gånger extra på framsidan av broschyren för att se om jag såg rätt, för i varje grupp av tecknade människor var det en liten gubbe som var ledaren eller ordförande, en liten gubbe som sa kloka saker. De små gummorna log och såg lyckliga ut och i gruppen av medborgare körde en liten gumma en barnvagn.
Var nu detta så farligt? Skall man bli upprörd?
Nej, jag blev inte särskilt upprörd, men något uppgiven kanske. Ty alla inpräntade kulturella mönster som vi tar för självklara vad gäller jämställdhet och inte ägnar större uppmärksamhet bidrar till att förstärka dessa mönster i stället för att förändra dem. Broschyren var ett lysande exempel på detta för givetvis låg det inget ont uppsåt bakom och när jag påpekade det uppenbara kunde alla se det jag såg. Verkar man i en organisation där 81% anställda är kvinnor kan det också vara lämpligt att visa att de även återges som chefer om än i något så futtigt som en broschyr med tecknade figurer.
Väl hemma och middagsdags låg broschyren framme på bordet när min äldste son, 15 år, kikar i den lite förstrött. Rätt som det är utbrister han: ”mamma kolla, det är bara gubbar som pratar och bestämmer och en tant som kör barnvagn, hahaha, vem har gjort detta, har du inte sett det?”.
Antingen känner han sin mamma väldigt väl eller så är han en ung man som faktiskt ser saker som behöver ses, det är trevligt vilket som och min dag och kväll var räddad!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Likväl händer det att saker och ting kan framställas just så.
I fredags hade Kungälvs kommun anordnat en dag för anställda och politiker i kommunen som handlade om att medvetandegöra hur ärendehanteringen går till i en politisk styrd organisation, dagen kallades ”Från demokrati till effekt och tillbaka”.
Jag var där för att visa kommunfullmäktiges roll och betydelse.
För att ytterligare konkretisera ämnet delades det ut en broschyr. En broschyr som på framsidan hade tecknade människor indelade i olika grupper föreställande medborgarna, kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, olika sektorer etc med pilar mellan för att visa ärendegången. I varje grupp var det en människa med pratbubbla där ”ledaren” eller ordföranden för gruppen sa något klokt. Så långt allt väl och pedagogiskt.
Jag kom lite sent, smög mig in och satte mig i en nästan fullsatt lokal. Min granne gav mig broschyren i handen och jag ögnade igenom bladen medan jag försökte lyssna till vår kloka kommunchefs visdomsord från podiet.
Men jag blev tvungen att titta några gånger extra på framsidan av broschyren för att se om jag såg rätt, för i varje grupp av tecknade människor var det en liten gubbe som var ledaren eller ordförande, en liten gubbe som sa kloka saker. De små gummorna log och såg lyckliga ut och i gruppen av medborgare körde en liten gumma en barnvagn.
Var nu detta så farligt? Skall man bli upprörd?
Nej, jag blev inte särskilt upprörd, men något uppgiven kanske. Ty alla inpräntade kulturella mönster som vi tar för självklara vad gäller jämställdhet och inte ägnar större uppmärksamhet bidrar till att förstärka dessa mönster i stället för att förändra dem. Broschyren var ett lysande exempel på detta för givetvis låg det inget ont uppsåt bakom och när jag påpekade det uppenbara kunde alla se det jag såg. Verkar man i en organisation där 81% anställda är kvinnor kan det också vara lämpligt att visa att de även återges som chefer om än i något så futtigt som en broschyr med tecknade figurer.
Väl hemma och middagsdags låg broschyren framme på bordet när min äldste son, 15 år, kikar i den lite förstrött. Rätt som det är utbrister han: ”mamma kolla, det är bara gubbar som pratar och bestämmer och en tant som kör barnvagn, hahaha, vem har gjort detta, har du inte sett det?”.
Antingen känner han sin mamma väldigt väl eller så är han en ung man som faktiskt ser saker som behöver ses, det är trevligt vilket som och min dag och kväll var räddad!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar