torsdag 7 maj 2009

Allas ansvar

Läser en artikel i Aftonbladet om vedervärdiga händelser för tre pojkar som hamnat i ett fosterhem som verkar taget ur en sämre skräckfilm.
Jag vet att vi inte skall döma på förhand, man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad, arg och ledsen och vilja göra något åt saken, vem kan det med normalt förhållningssätt till sin omgivning?
Jag vet svaret på denna fråga. Alla kan det. Låta bli att bli arga, frustrerade och ledsna och underlåta att agera vill säga.

Vi är väldigt underliga, jag har skrivit det innan i denna blogg. Vi kan bortse från vissa delar i vår tillvaro, sortera bort dem som mindre viktiga, intala oss själva att det är andras ansvar. Och det måste vi göra antar jag, för att fungera. Vi engagerar oss i vissa saker, struntar i andra.

Men jag begriper inte hur man kan strunta i att agera när det gäller misshandlade barn.
Om man så ens har en gnutta misstanke. Jag vill inte ens försöka begripa det. Och likadant säger säkert andra människor om saker jag gör.

För snart exakt sju år sedan såg jag och en väninna en liten flicka bli slagen av sin far på en stor parkering utanför ett köpcentra. Det var innan pingst, vackert väder och fullt med folk. Många såg, stannade upp, tittade sig förvirrat och osäkert omkring med en blick av "ser jag verkligen det jag ser? Ser ni det också?". Men ingen gjorde något, ingen. Hur i all världen kan det bli så?

Givetvis gjorde jag och min vän en polisanmälan, givetvis gick jag fram till mannen i fråga och bad honom sluta och sa att vi ringt polisen. Det konstiga var att efter att jag och denne man gapat på varandra en stund kom det fram folk och frågade hur jag mådde. Jag kan än idag inte förstå varför de inte gick fram till den lilla flickan några minuter tidigare.

Det var inget speciellt med mitt och min väns agerande, det var vårt ansvar.
Alla barn är allas ansvar.
Jag undrar hur de människor känner och tänker idag som hade misstankar om att allt inte stod rätt till med de tre pojkarna i Dalarna.
Här är länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5088491.ab

Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna

1 kommentar:

  1. klart man reagerar... Jag som arbetar med omhändertagna ungdomar ser att det saknas rutiner, uppföljning och ansvarsfördelning. Allas ansvar = ingens ansvar, men "det ordnar sig"...

    SvaraRadera