Idag blev flyktingdebatten en debattartikel i GP.
Ha en skön söndag!
Elisabeth
söndag 28 juni 2009
torsdag 18 juni 2009
Flyktingdebatt i gårdagens KF
Igår var det fullmäktigesammanträde i Kungälv. Sällan har jag varit så upprörd som då. Ett par (S)-ledamöters ogenerade flört med SD-väljare är rent skamlig. Deras motion om flyktingpolitiskt program blev hätsk debatt och faktum är att motionärerna fick stå i skamvrån, även flera av deras egna ledamöter hade svårt att se meningen med texten i partikamraternas motion, vilket jag är oerhört glad för. Jag har nämligen alltid trott att (S) och (FP) i Kungälv haft gemensam syn kring dessa frågor
Jag reserverade mig mot att ens skicka den vidare. Nedan min anteckning samt reservation som fördes till protokollet.
Trots detta, GLAD MIDSOMMAR!
Anteckning samt reservation ärende 17: Motion om flyktingpolitiskt program
Integration förutsätter en ömsesidig vilja att leva sida vid sida och respektera varandras civila rättigheter och kompromissa om det offentliga rummet. Detta kommer före alla arbetsmarknads-, social-, fördelnings- och utbildningspolitiska åtgärder. Om detta lättbegripliga men svåruppnåeliga kriterium inte kan uppfyllas kommer alla andra åtgärder motverkas av rasism, chauvinism och diskriminering som ovillkorligen kommer att drabba minoriteten.
Socialdemokraterna Miguel Odhner och Mona-Britt Gillerstedts motion tar sin utgångspunkt i att det enbart och uteslutande är flyktingar och invandrare som kommer hit som skall introduceras till ”den svenska värdegrunden” genom olika program. Dessutom skall deras rätt till försörjningsstöd villkoras till att de följer dessa, som därmed blir obligatoriska. Om detta enbart skall tillämpas på flyktingar och inte på andra grupper i Kungälv så strider motionen mot svensk lag och ett flertal internationella konventioner.
Denna ansats återfinns någonstans mellan olycksfall i tankearbetet och assimilationspolitik. Att motionen överhuvudtaget presenterats i fullmäktige motverkar integration, återigen eftersom den ensidigt pekar ut invandrare/flyktingar som problemet.
Dessutom är föreställningen om att man skall introducera en extremt heterogen grupp till det svenska samhällets värdegrund en antiintellektuell hållning. För det första är vårt samhälle en dynamisk gemenskap som förändras med en föränderlig omvärld till vilken internationell migration tillhör. För det andra kan man sluta sig till att det är en avgjord skillnad att arrangera kurser om vad det än må vara för en civilingenjör från Kirkuk än för en person som i sitt hemland förvägrats rätten till grundläggande utbildning och är analfabet.
Dessutom är föreställningen om att man skall introducera en extremt heterogen grupp till det svenska samhällets värdegrund en antiintellektuell hållning. För det första är vårt samhälle en dynamisk gemenskap som förändras med en föränderlig omvärld till vilken internationell migration tillhör. För det andra kan man sluta sig till att det är en avgjord skillnad att arrangera kurser om vad det än må vara för en civilingenjör från Kirkuk än för en person som i sitt hemland förvägrats rätten till grundläggande utbildning och är analfabet.
Situationen förvärras ytterligare av att motionärerna offentligt meddelat att introduktionen till Sverige delvis handlar om kunskaper om hur man beter sig i en tvättstuga. Detta uttalande är djupt fördomsfullt och därtill är det extremt nedsättande att infantilisera människor från skilda håll i världen som om de inte vet hur en tvättstuga fungerar. Dessvärre har båda motionärerna saknat tillräckligt med karaktär för att be om ursäkt för detta uttalande och tillika har de saknat karaktär för att stå fast vid det och ett mellanläge mellan dessa alternativ är svårt att se. I samma famösa intervju uttrycker de vidare att de vill minska flyktingmottagandet till Kungälv. 2008 tog Kungälv mot färre än hälften av de 50 flyktingar som vi åtagit oss. Dessa var i huvudsak familjer som återförenades. Vi tog också emot fem barn som var separerade från sina föräldrar.
Betänkt vad som ligger bakom de två orden ”återförena” och ”separerade”. Jag finner det motbjudande att man skall påskina att dessa spillror av sönderslagen lycka skall betala priset för den internationella ekonomiska krisen eller Kungälvs tillkortakommande i bostadspolitiken.
Betänkt vad som ligger bakom de två orden ”återförena” och ”separerade”. Jag finner det motbjudande att man skall påskina att dessa spillror av sönderslagen lycka skall betala priset för den internationella ekonomiska krisen eller Kungälvs tillkortakommande i bostadspolitiken.
Jag reserverar mig därmed mot fullmäktiges beslut att remittera motionen till den tillfälliga beredningen för framtagande av flyktingpolitiskt program då texten i bästa fall kan användas som underlag för en diskussion om hur man inte utvecklar integrationspolitik.
Elisabeth Mattsson (FP)
Elisabeth Mattsson (FP)
onsdag 20 maj 2009
RÖSTA!
Jag har nu gjort det som jag hoppas majoriteten av de röstberättigade i vårt avlånga land tänker göra, nämligen röstat i EP-valet! Fram till och med den 7/6 kan man rösta till Europaparlamentet.
Det finns inga ursäkter eller bra förklaringar att inte göra det.
Jag har lyssnat på en del politiker som nästan finner ursäkter åt folk att inte utnyttja sin demokratiska rättighet, jag hör och läser en del inslag från media som vinklas så att man börjar ifrågasätta varför man skall rösta överhuvudtaget.
Tydligen var det ett inslag i Ekot i morse om att en del personer som nu kandiderar till Europaparlamentet inte röstade i förra valet.
Man ifrågasatte varför folk skulle rösta när inte ens politiker gjort det förr.
En sådan ”nyhet” kan såklart vinklas på ett helt annat sätt. Nämligen att de personer som inte röstade i förra valet nu kommit på bättre tankar, de inte bara tänker rösta, de engagerar sig och kandiderar också, vilket är fantastiskt bra.
Det demokratiska systemet måste självklart utvecklas och inte stagnera, vi kan ha medborgardialoger, lokalstyrelser, ungdomsfullmäktige etc. och vi skall självklart ha kvar vår rösträtt. Jag tror att vi ibland tar demokratin för så självklar att vi inte inser att vi enbart har den så länge som vi själva ser till att ha den kvar.
Att inte rösta är att be någon annan bestämma åt en och sådan länder finns det tillräckligt av i denna värld!
Så gör din insats för demokratin, ta dig lite tid att läsa om de olika partiernas politik och kandidaternas valprogram, informationen eller politikerna har aldrig varit så lättillgänglig.
Gå sedan och rösta!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
torsdag 7 maj 2009
Allas ansvar
Läser en artikel i Aftonbladet om vedervärdiga händelser för tre pojkar som hamnat i ett fosterhem som verkar taget ur en sämre skräckfilm.
Jag vet att vi inte skall döma på förhand, man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad, arg och ledsen och vilja göra något åt saken, vem kan det med normalt förhållningssätt till sin omgivning?
Jag vet svaret på denna fråga. Alla kan det. Låta bli att bli arga, frustrerade och ledsna och underlåta att agera vill säga.
Vi är väldigt underliga, jag har skrivit det innan i denna blogg. Vi kan bortse från vissa delar i vår tillvaro, sortera bort dem som mindre viktiga, intala oss själva att det är andras ansvar. Och det måste vi göra antar jag, för att fungera. Vi engagerar oss i vissa saker, struntar i andra.
Men jag begriper inte hur man kan strunta i att agera när det gäller misshandlade barn.
Om man så ens har en gnutta misstanke. Jag vill inte ens försöka begripa det. Och likadant säger säkert andra människor om saker jag gör.
För snart exakt sju år sedan såg jag och en väninna en liten flicka bli slagen av sin far på en stor parkering utanför ett köpcentra. Det var innan pingst, vackert väder och fullt med folk. Många såg, stannade upp, tittade sig förvirrat och osäkert omkring med en blick av "ser jag verkligen det jag ser? Ser ni det också?". Men ingen gjorde något, ingen. Hur i all världen kan det bli så?
Givetvis gjorde jag och min vän en polisanmälan, givetvis gick jag fram till mannen i fråga och bad honom sluta och sa att vi ringt polisen. Det konstiga var att efter att jag och denne man gapat på varandra en stund kom det fram folk och frågade hur jag mådde. Jag kan än idag inte förstå varför de inte gick fram till den lilla flickan några minuter tidigare.
Det var inget speciellt med mitt och min väns agerande, det var vårt ansvar.
Alla barn är allas ansvar.
Jag undrar hur de människor känner och tänker idag som hade misstankar om att allt inte stod rätt till med de tre pojkarna i Dalarna.
Här är länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5088491.ab
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Jag vet att vi inte skall döma på förhand, man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad, arg och ledsen och vilja göra något åt saken, vem kan det med normalt förhållningssätt till sin omgivning?
Jag vet svaret på denna fråga. Alla kan det. Låta bli att bli arga, frustrerade och ledsna och underlåta att agera vill säga.
Vi är väldigt underliga, jag har skrivit det innan i denna blogg. Vi kan bortse från vissa delar i vår tillvaro, sortera bort dem som mindre viktiga, intala oss själva att det är andras ansvar. Och det måste vi göra antar jag, för att fungera. Vi engagerar oss i vissa saker, struntar i andra.
Men jag begriper inte hur man kan strunta i att agera när det gäller misshandlade barn.
Om man så ens har en gnutta misstanke. Jag vill inte ens försöka begripa det. Och likadant säger säkert andra människor om saker jag gör.
För snart exakt sju år sedan såg jag och en väninna en liten flicka bli slagen av sin far på en stor parkering utanför ett köpcentra. Det var innan pingst, vackert väder och fullt med folk. Många såg, stannade upp, tittade sig förvirrat och osäkert omkring med en blick av "ser jag verkligen det jag ser? Ser ni det också?". Men ingen gjorde något, ingen. Hur i all världen kan det bli så?
Givetvis gjorde jag och min vän en polisanmälan, givetvis gick jag fram till mannen i fråga och bad honom sluta och sa att vi ringt polisen. Det konstiga var att efter att jag och denne man gapat på varandra en stund kom det fram folk och frågade hur jag mådde. Jag kan än idag inte förstå varför de inte gick fram till den lilla flickan några minuter tidigare.
Det var inget speciellt med mitt och min väns agerande, det var vårt ansvar.
Alla barn är allas ansvar.
Jag undrar hur de människor känner och tänker idag som hade misstankar om att allt inte stod rätt till med de tre pojkarna i Dalarna.
Här är länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5088491.ab
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
måndag 30 mars 2009
Gubbar bestämmer, tanter kör barnvagn
Nej, det påståendet känns helt fel i vårt Sverige, i vår kommun.
Likväl händer det att saker och ting kan framställas just så.
I fredags hade Kungälvs kommun anordnat en dag för anställda och politiker i kommunen som handlade om att medvetandegöra hur ärendehanteringen går till i en politisk styrd organisation, dagen kallades ”Från demokrati till effekt och tillbaka”.
Jag var där för att visa kommunfullmäktiges roll och betydelse.
För att ytterligare konkretisera ämnet delades det ut en broschyr. En broschyr som på framsidan hade tecknade människor indelade i olika grupper föreställande medborgarna, kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, olika sektorer etc med pilar mellan för att visa ärendegången. I varje grupp var det en människa med pratbubbla där ”ledaren” eller ordföranden för gruppen sa något klokt. Så långt allt väl och pedagogiskt.
Jag kom lite sent, smög mig in och satte mig i en nästan fullsatt lokal. Min granne gav mig broschyren i handen och jag ögnade igenom bladen medan jag försökte lyssna till vår kloka kommunchefs visdomsord från podiet.
Men jag blev tvungen att titta några gånger extra på framsidan av broschyren för att se om jag såg rätt, för i varje grupp av tecknade människor var det en liten gubbe som var ledaren eller ordförande, en liten gubbe som sa kloka saker. De små gummorna log och såg lyckliga ut och i gruppen av medborgare körde en liten gumma en barnvagn.
Var nu detta så farligt? Skall man bli upprörd?
Nej, jag blev inte särskilt upprörd, men något uppgiven kanske. Ty alla inpräntade kulturella mönster som vi tar för självklara vad gäller jämställdhet och inte ägnar större uppmärksamhet bidrar till att förstärka dessa mönster i stället för att förändra dem. Broschyren var ett lysande exempel på detta för givetvis låg det inget ont uppsåt bakom och när jag påpekade det uppenbara kunde alla se det jag såg. Verkar man i en organisation där 81% anställda är kvinnor kan det också vara lämpligt att visa att de även återges som chefer om än i något så futtigt som en broschyr med tecknade figurer.
Väl hemma och middagsdags låg broschyren framme på bordet när min äldste son, 15 år, kikar i den lite förstrött. Rätt som det är utbrister han: ”mamma kolla, det är bara gubbar som pratar och bestämmer och en tant som kör barnvagn, hahaha, vem har gjort detta, har du inte sett det?”.
Antingen känner han sin mamma väldigt väl eller så är han en ung man som faktiskt ser saker som behöver ses, det är trevligt vilket som och min dag och kväll var räddad!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Likväl händer det att saker och ting kan framställas just så.
I fredags hade Kungälvs kommun anordnat en dag för anställda och politiker i kommunen som handlade om att medvetandegöra hur ärendehanteringen går till i en politisk styrd organisation, dagen kallades ”Från demokrati till effekt och tillbaka”.
Jag var där för att visa kommunfullmäktiges roll och betydelse.
För att ytterligare konkretisera ämnet delades det ut en broschyr. En broschyr som på framsidan hade tecknade människor indelade i olika grupper föreställande medborgarna, kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, olika sektorer etc med pilar mellan för att visa ärendegången. I varje grupp var det en människa med pratbubbla där ”ledaren” eller ordföranden för gruppen sa något klokt. Så långt allt väl och pedagogiskt.
Jag kom lite sent, smög mig in och satte mig i en nästan fullsatt lokal. Min granne gav mig broschyren i handen och jag ögnade igenom bladen medan jag försökte lyssna till vår kloka kommunchefs visdomsord från podiet.
Men jag blev tvungen att titta några gånger extra på framsidan av broschyren för att se om jag såg rätt, för i varje grupp av tecknade människor var det en liten gubbe som var ledaren eller ordförande, en liten gubbe som sa kloka saker. De små gummorna log och såg lyckliga ut och i gruppen av medborgare körde en liten gumma en barnvagn.
Var nu detta så farligt? Skall man bli upprörd?
Nej, jag blev inte särskilt upprörd, men något uppgiven kanske. Ty alla inpräntade kulturella mönster som vi tar för självklara vad gäller jämställdhet och inte ägnar större uppmärksamhet bidrar till att förstärka dessa mönster i stället för att förändra dem. Broschyren var ett lysande exempel på detta för givetvis låg det inget ont uppsåt bakom och när jag påpekade det uppenbara kunde alla se det jag såg. Verkar man i en organisation där 81% anställda är kvinnor kan det också vara lämpligt att visa att de även återges som chefer om än i något så futtigt som en broschyr med tecknade figurer.
Väl hemma och middagsdags låg broschyren framme på bordet när min äldste son, 15 år, kikar i den lite förstrött. Rätt som det är utbrister han: ”mamma kolla, det är bara gubbar som pratar och bestämmer och en tant som kör barnvagn, hahaha, vem har gjort detta, har du inte sett det?”.
Antingen känner han sin mamma väldigt väl eller så är han en ung man som faktiskt ser saker som behöver ses, det är trevligt vilket som och min dag och kväll var räddad!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
måndag 23 mars 2009
Vad skall vi framstå som?
Kommer vi alla framstå som idioter, mer eller mindre?
Ingen nyhet alls egentligen, vi vet det redan, när framtidens historiker skall analysera dagens beslutsfattare och tyckare kommer man troligtvis att vara skarpt kritisk till hur vi agerade inför svårigheter och hot.
Jag tittade på gårdagens morgontv, TV4, som sände en intervju med Bono, sångaren i U2, klok kille för övrigt.
Han påminde om det faktum att vi i vårt tillbakablickande alltid kunnat kritisera våra företrädares agerande vad gäller väldigt mycket, krig, fördelning av jordens resurser etc.
Agerar vi så mycket annorlunda idag? Är vi inte klokare? Har vi inte de allra bästa av förutsättningar vad gäller såväl teknik som bildning att förstå vår historia och analysera den för att göra gott inför framtiden?
Jomen, självklart har vi det! Och vi fattar många kloka beslut, men är det tillräckligt?
Är det så svårt att inse att det behövs en spottstyver för att förse havande kvinnor som drabbats av HIV-virus på den Afrikanska kontinenten med daglig medicin för att de inte skall föra viruset vidare till sina foster? Behöver vi verkligen en katastrofal lågkonjunktur för att vi skall minska bilåkandet och bidra till mindre utsläpp av fossila bränslen? När skall vi inse att religiös övertygelse många gånger bidrar till såväl krigskatastrofer som spridning av livshotande sjukdomar?
Listan kan göras hur lång som helst och ju längre den blir desto mer idiotiska framstår vi.
Själv skall jag försöka råda bot på lite av idiotin och tillsammans med en del andra anhängare av förnybara energikällor försöka övertyga en och annan motståndare av vindkraft att våra kommande generationer kommer att vara oss tacksamma om vi lyckas få upp några vindkraftverk i Kungälvs kommun. Man får börja med det lilla!
Ingen nyhet alls egentligen, vi vet det redan, när framtidens historiker skall analysera dagens beslutsfattare och tyckare kommer man troligtvis att vara skarpt kritisk till hur vi agerade inför svårigheter och hot.
Jag tittade på gårdagens morgontv, TV4, som sände en intervju med Bono, sångaren i U2, klok kille för övrigt.
Han påminde om det faktum att vi i vårt tillbakablickande alltid kunnat kritisera våra företrädares agerande vad gäller väldigt mycket, krig, fördelning av jordens resurser etc.
Agerar vi så mycket annorlunda idag? Är vi inte klokare? Har vi inte de allra bästa av förutsättningar vad gäller såväl teknik som bildning att förstå vår historia och analysera den för att göra gott inför framtiden?
Jomen, självklart har vi det! Och vi fattar många kloka beslut, men är det tillräckligt?
Är det så svårt att inse att det behövs en spottstyver för att förse havande kvinnor som drabbats av HIV-virus på den Afrikanska kontinenten med daglig medicin för att de inte skall föra viruset vidare till sina foster? Behöver vi verkligen en katastrofal lågkonjunktur för att vi skall minska bilåkandet och bidra till mindre utsläpp av fossila bränslen? När skall vi inse att religiös övertygelse många gånger bidrar till såväl krigskatastrofer som spridning av livshotande sjukdomar?
Listan kan göras hur lång som helst och ju längre den blir desto mer idiotiska framstår vi.
Själv skall jag försöka råda bot på lite av idiotin och tillsammans med en del andra anhängare av förnybara energikällor försöka övertyga en och annan motståndare av vindkraft att våra kommande generationer kommer att vara oss tacksamma om vi lyckas få upp några vindkraftverk i Kungälvs kommun. Man får börja med det lilla!
fredag 13 mars 2009
Middag på slottet
Vad är väl en middag på Kungliga Slottet?
Det är glada människor med många fina titlar som kung, drottning, kronprinsessa, statsminister, statsråd, ambassadör, direktör, adjutant, stabschef, herr och fru och kommunordförande minsann.
Det är vackra klänningar som frasar när damerna rör sig, det är fina frisyrer som krävt liter av hårspray, det är juveler och pärlor, medaljer och ordnar, kandelabrar, ljus och blommor.
Det är leenden, handslag och hälsningsfraser. Det är fantastisk mat, intressant bordskonversation och fabulöst mingel i salar som heter "Galleriet" och "Vita havet".
Det är ont i fötterna av snygga men löjligt formade skor, det är kramp i kinderna av att le hela tiden, det är förvåning över att en del människor man bara sett på bild ser helt annorlunda ut i verkligheten och verkar helt annorlunda än de framstår som i TV, men miljön påverkade säkert:-).
Sammantaget var det en fantastiskt trevlig kväll, kort och gott jätteskoj!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Det är glada människor med många fina titlar som kung, drottning, kronprinsessa, statsminister, statsråd, ambassadör, direktör, adjutant, stabschef, herr och fru och kommunordförande minsann.
Det är vackra klänningar som frasar när damerna rör sig, det är fina frisyrer som krävt liter av hårspray, det är juveler och pärlor, medaljer och ordnar, kandelabrar, ljus och blommor.
Det är leenden, handslag och hälsningsfraser. Det är fantastisk mat, intressant bordskonversation och fabulöst mingel i salar som heter "Galleriet" och "Vita havet".
Det är ont i fötterna av snygga men löjligt formade skor, det är kramp i kinderna av att le hela tiden, det är förvåning över att en del människor man bara sett på bild ser helt annorlunda ut i verkligheten och verkar helt annorlunda än de framstår som i TV, men miljön påverkade säkert:-).
Sammantaget var det en fantastiskt trevlig kväll, kort och gott jätteskoj!
Elisabeth Mattsson
Folkpartiet Liberalerna
Kommunordförande Kungälvs kommun
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)